från att klara av det mest i min vardag till att knappt kunna ta sej ut genom dörren är ett baksteg för mej.
får sån grym paranojja och panik att jag bara står å skakar, och kan knappt röra mej.
jätte jobbigt. plus att magen e lite knas pga antibiotikan jag fick. Detta är inte kul alls.
försökte mej på en sväng ut med madde igår till nuppu skulle hämta en bok som hon ville låna av mej, ja kunde knappt ta mej hela vägen till nuppu sen var mamma tvungen att hämta mej. jag klarade inte av att ta mej hem. paniken ångesten ja bara satt och skakade i köket hemma hos nuppu. ja tycker detta är jätte jobbigt, ja kan knappt gå ut o handla på lilla ica hemma på essingen. sjukt jobbit och jag fattar inte varför. jag borde inte få denna effekt på medicinering då jag inte är mano-deppresiv då detta ska hända såå jag fattar noll. apotekaren sa att man kunde bli lite knäpp med tanke på mina andra mediciner men detta förväntade jag mej inte. plus allt de andra som hände som satt sina spår. jag mår inte bra. men flisan håller mej sällskap med lite lätt promenad så det är juh bra. jag kommer ut endå =)
nu e jag hos mamma och ska fika och underhålla mej med lila som är på besök.
sen får vell mamma köra hem mej kanske.. eller om adde hämtar mej på vägen hem. det får vi se.
nu ska jag fika och bara vara en stund i mitt galna jag. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar