Vill bara sjunka ner i ett hål å gömma mej... kan inte le på riktigt, kan inte skratta för lyckan slog till. utan de kommer bara av sej själv för att de är så man gör när man är runt folk... så jävla ledsen å nedstämd hela tiden. orkar inte prata orkar inte inget... jag vill inget mera. allt känns som en stor fet klump i magen, en stor gigantisk sten som inte vill släppa. kan jag inte få gå framåt och le lite iallfall '? solen är juh endå på besök och jag har har mina finaste. dock saknar jag dej nått så enormt att det gör ont. så ont att jag inte vet vart ja ska ta vägen. allt e jobbigt, ja orkar inte. vill inte mera. kan inte smärtan ta slut snart... ?
det gör så ont att leva. utan alla mediciner jag proppar i mej hade jag nog inte tagit mej upp ur sängen. jag kan inte sova, sover dåligt som faan. gråter till o med i sömnen så ja vaknar av att kudden är alldeles blöt.
e det okej om ja säger upp mej nu ? slutar andas ett tag... ligga å sova i en djup sömn å vaknar upp uppvilad och som en ny människa ? tyvärr så funkar det juh inte så .. =(
demonerna är elakare än ever. dom vill inte sluta. dom vill inte lämna mej ifred...
svårt att äta, pressad till att leva fast ja bara vill lägga mej ner... ringen sitter kvar, har inte mod nog att ta bort den ännu... jag vill inte, den påminner mej om allt som hänt både på ett bra sätt dock även negativt tyvärr. du finns i mina tankar dag som natt. kan inte sluta tänka. vill sluta tänka på allt, men det går inte.
så jävla trött på allt. De glada livet... mjoo, vart e det glada ? jag ser bara ett liv.... en verklighet som jag inte vill finnas i, en värld jag inte orkar med längre. Dömande blickar, frågor överallt. prata med mej , prata med mej JA VILL INTE! låt mej va. sluta. Glöm inte att göra sådär, gör sådär nu ... ore else. asså ja orkar inte mera sluta. leave me alone. har klarat mej hittills mej kämpa glöden i mej har börjat slockna. orkar snart inte hålla emot alla demoner. dom är för många. för elaka. för hemska.
när jag behöver dej som mest finns du inte . . . vart e min glöd, vart e min livsglädje ?
ångesten är enorm över enorm. de tär på mej. en levande zombi. uch fy fan. ja vill inget mera. jag orkar inte.
sova.. inte sova .. leva inte leva ...
prata inte prata...
ja vill inte lägga mej ner, då kommer alla tankar jag inte vill höra / se ...
somnar jag sover ja så dåligt att ja kanske har tur om jag får tre timmars sömn per natt. konstant trött, hängig, inte hungrig direkt heller. äter mest för att ja lixom måste.
så trött på denna verklighet. kuratorn har semester... fick prata med nån från jouren en dag men de hjälpte inte så mycket... henne känner ja inte så henne ville ja inte riktigt prata med ... å min flicka som förstår mej så jävla bra utan att ja behöver säga så mycket är inte hemma =( hon är i finland en dag till.
ja har massor mera att skriva men ja kan inte hitta orden....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar