En mardröm som inte vill sluta . . .

en mardröm ja inte kan vakna upp från. 

försöker se dagen ljus med hittar det inte. tiden tickar på som alltid, livet passerar framför mej, jobb, träna, äta, sova, vara social med folk, le o skratta, film, sova, kan inte sova, gråter, somnar, jobba duscha, äta ....
inget är som jag vill att det ska vara. inget är okej. inte ens lite.
kan inte le, går runt här hemma och ba är. äter för att ja måste inte för att ja är hungrig. visst ja kan skratta å le när folk är omkring men allt ja vill göra är att skrika. få tyst på allt i huvudet som skriker på mej. få tyst på alla som säger gör så här, gör detta, du ska göra såhär, gå å gör det där. gör inte dittan å dattan...
ja går runt som en levande zombi känns de som. inget ger mej lust att vilja vakna på morgonen längre. . .

tankarna snurrar, dom pratar med mej hela tiden. aldrig en tyst stund.
ja viill inte lyssna men svårt att undvika då dom bara hörs i mitt egna huvud.
dom gör ont, smärtan är oundvikligt. ja orkar inte ta mej igenom det... ja bara låter de gå. låter dom få skrika å hoppas på att ja e lite starkare än tidigare å kämpar på.

le gumman du för kännar det. du är stark, du klarar detta utan problem.
e det bara ja som tvivlar på mej själv ? ser inte alla vad som händer med mej ? e alla blinda ?
ser ni inte hur dom skriker ? hur illa dom gör mej ? syns dom inte för någon annan än mej ? =(