torsdag 1 september 2011

never be good enough....

Kommer aldrig klara av alla dina krav du har.
kommer aldrig vara den du vill att ja ska vara... verkar de som... 

säger en sak till mej.. en sak till de andra.. och en tredje till de som frågar... 
what to do... what to do ... 

paniken spår håller ett stadigt tag om mej, vet inte vilken fot ja ska stå på.
Dom skriker efter mej.. ja orkar snart inte hålla dom borta. Ja vill inte hålla dom borta.
Mina monster, mina vänner. mina hemska vänner som håller mej vaken om natten med sina skrik.
Stå upp, låt dom inte hålla dej nere. mmm lättare sagt en gjort som sagt.
ärren kommer aldrig försvinna från mej. Såren är föör djupa för det. jag kommer alltid minnas den tiden som något vackert, något fint. något jag vill ha men endå inte. ärren jag har kommer påminna mej. påmmina mej om allt som hände, och allt som gjorts å sagts.
 


Snuset börjar ta slut, ja visste detta redan tidigare på dagen men orkade inte gå upp till centrum... vill bara vara inne. instängd med mina demoner som sällskap. Vill inte vara hemma, vill inte vara ute, vill inte gå hem.. vilket hem ? vart ska jag gå när jag vill gå hem ? har jag något hem ? har ja något att säga detta är vart jag bor, kom in.  allt jag har är kartonger och väskor med kläder. och ett sönder rivet inre som ingen vill se.

som färskt glas splitter på golvet, sitter jag nu här. . . i ett tappert hopp om att inte göra så där som ja egentligen vill.. 

Fly, fly långt bort och titta aldrig tillbaka ?
eller stanna och ta tag i livet ja kallar verkligen ni lever i ? 

I´m Just Not Good Enough . . . 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar