modet tappar sin styrka . . .

i fallgrunden . .

i ett hål ja lever, ur ett hål ja kämpar mej upp. . . .
 sakta sakta ...
ja faller gång på gång. ångesten blir värre och värre.
De skriker inut i mej, klarar inte av att lyssna längre.
Smärtan e för djup, för stor.
Ta mej här i från. Långt här i från.
De blir svårare och svårare att kämpa....
Lusten försvinner mer å mer.