i en mörk dimma som håller mej fast, ja kämpar ja kämpar men ingen hör mina skrik på hjälp. res på dej, ta dej upp. stå upp. le för världen dom skiter endå i dej å dina äckliga bekymmer. barn svälter vad är ditt störta bekymmer. ja men tack inre röster, tack för alla vänliga ord ni ger mej.
jag går min egna väg och låter ingen trampa på mej ever again!
saknad, kärlek, familj. syskon<3
mest av allt ensamhet. saknad.
en tung sten på mina axlar som inte vill släppa taget om mej.
ensamhet. saknad. familj, vänner, kärlek.
i en värld ja inte kallar min egen värld.
i ett påhitt utav en illusion lever jag vidare med mina demoner.
men endå nånstans där jag vill vara. där, där borta i mitten.
en känsla av hat, en känsla av ångest, en ångestfylld kropp.
nånstans i mitten av allt finns jag kvar i ett skal.
jobbar, äter, sover, vänner, träna, familj, mina fina. Ja kämpar hårt för en så stadig dag som ja bara kan ordna inre lugn, inre frid existerar de ens ? tvivlar på det. Ja kämpar med att lära mej något så simpelt som att klara av mej själv i dagens vardag. så simpelt så enkelt för många.... men de är nästan bland de svåraste man kan göra om man inte vet hur vart när varför.
Ett hav att bekämpa, likt en sandstorm i öknen.
orkanens djupa hål i mitten av de lugna paradiset.
välkommen till en kväll med tessan å några utav mina personliga fighter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar