Att man kan sakna något så vacker som inte existerar ännu är lite wierd, en konstig känsla men ack så man längtar. En känsla så fin. En fridfullhet som ger en sånt vackert lugn. Ja saknar. Saknar till tusen.
Haft en hemsk morgon utöver de vanliga.... Kaos. Arg till tusen. Men börjar släppa äntligen. Allt som är nu är den där förbannade saknaden. Saknaden utav nått som icke existerar.
Som sagt en skum känsla, men kan inte släppa den.
Btw. Biologiska klockan tickar.. Suck fyller snart 27 år. Ja viill intee. Ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar