att leva med en diagnos.

Trodde det skulle vara lite lättare än vad det är... =)
Tufft, jobbigt, svårt att förstå. kan inte tänka klart. förstår inte vad alla pratar om. sjuk, jag är inte sjuk. jag är frisk, det blir som en utanför kroppen upplevelse lite när man hör andra diskutera ens sjukdoms tillstånd.
Fullt med folk omkring mej som kramas, ler, gör saker med mej får mej att äta, titta på film. men ja har nog aldrig känt mej så ensam som nu, vissa stunder vill ja bara ta mej därifrån och åka hem. åka hem till mej. vart bor jag ? vart finns mina nära å käre.? men dom sitter juh i de där vardagsrummet, hmm.. ja får såna konstiga känslor att jag vet inte vart ja ska ta vägen.
Det är inte lätt nånstans =(
Ibland vet jag inte vart ja ska ta vägen, sova .. vakna... äta .. duscha... träna.. helst vill jag bara gömma mej undan å slippa tänka. dra täcket över huvudet å somna .. inte vakna förens ja är frisk.
Ångest. ilska. förtvivlan. hjälplös. ilska. ledsen. ledsen. ångest. minst tre månaders sjukskrivning från läkaren... sen får vi se vad psyk säger oxå. eventuell kommer dom där tre månaderna att bli liiite fler =(
Varför hände detta mej? va har jag gjort för att få detta ? var jag så hemsk som barn / ungdom ? var ja så hemsk i mitt tidigare liv att ja förkännade ännu mer sveda å värk ?

jag förstår min sjukdom. men ja kan inte acceptera den riktigt, jag fattar inte att detta händer mej. Lilla jag som äntligen kommit på fötterna. ja... ja kan verkligen inte fatta detta. Att jag har fått Cancer.
Jag har fått cancer. nått som aldrig händer mej, hände. ja som alltid varit lite skrajj för de, har nu fått det. den går och bota jag kommer bli frisk. men endå kan ja inte hjälpas att känna mej livrädd. skitskrajj. bokstavligen livrädd. ja menar det är inte vad som helst, det är cancer.går att bota. svar ja. dunder hysteriskt farligt. svar nej. men de är fortfarande en cancer diagnos vid 26års ålder.

tidigare inlägg skrev ja att ingen får prata om detta. de håller ja nästan kvar vid. detta är känsligt för mej å ja accepterar inte vad som helst. jag vill berätta min resa för mej själv att återse senare men även för att hjälpa andra som får denna diagnos, livmoder halscancer.
har länge hållt detta inlägg hemligt å endast visat vissa, men känner mej endå rätt så stark just nu å känner för att dela med mej nu. lite dubbelmoral kanske vissa tycker meeeen skiter jag i. bara för att ja berättar om något sånt här privat betyder inte att ja vill ha massa skit för det eller såå.. ni kanske försåt vad jag menar.

behandling. ja du, än så länge vet jag inte.
strålning kanske, operation kanske, och cellgifter. vet ej ännu. hoppas på svar snarast och även läkarna vill få snabba svar så behandling kan påbörja innan det kanske blir värre såklart. jag vill juh kunna få barn en vacker dag lixom. frysa ägg antagligen. mm.. fun eller nått. ja vet inte va ja tycker eller känner. ja e bara förvirrad men litar på läkaren jag fått samt min sjuksyster. dom var väldigt trevliga och förstående och ja kände mej trygg vilket är det viktigaste tycker jag. man vill juh ha en doktor som lyssnar och diskuterar med en, så man vet vad fan som händer med min kropp. det är inte bara att ignorera och operera hur som helst, jag är en känslig person som vill ha svar på mina frågor. vill saker i livet och annat. å jag gillar läkarn så bra det. kommer som ni kanske redan förstått bo hemma hos min mor under ett bra tag. behandlingen tar minimum fem veckor och jah förstod rätt. jobbigt och tufft är bara förnamnet. men ja ska kämpa självklart. jag ska stå som en stolt vinnare i slut ändan. med ett självförtroende som har förnamnet gigantiskt. INGEN ska få mej att må kasst. så det så. ja har än en gång sett avgrunden å ja ska nu bara ta mej upp igen.

kommer inte bli massa festande men den fattade ni kanske oxå... :P
kommer nog inte vara den mest översociala personen om ja befinner mej på staden. men ja ska inte sluta leva iallfall. ja är lika värd som nån annan att må gott.

nu måste jag bara få ord på allt ja känner och går egenom, så folk omkring kan hjälpa mej på bästa sätt att se ljuset å le. svårt när ja knappt själv fattar vad som händer. men ja jobbar såklart på det.

men ja blir ledsen när folk inte berättar för mej att detta sårar även dom, dom är oxå lite knas i skallen. Dom mår inte heller så bra och vet inte hur dom ska hjälpa så vi måste kanske snacka lite mera... känns bara som om ja har det med min mamma än sålänge. men resten kommer nog. när alla lyckats smälta all info man fått under denna hektiska vecka. kommunikation är nyckeln till välmående.

mitt mål med vinter lovet. speciellt nyår gick lite i kras ganska snabbt. ja ville antingen dra ner till skåne eller bara dra iväg på en snowboard resa över helgen. bara för att få va ledig å må gott på en plats ja gillar så enormt mkt. meeen så lär det inte bli nu. ja lär hamna nånstans i sthlm men ett glas cola å massa gott gott å nära å käre. men de funkar lika bra för mej egentligen. hade bara varit lite kul att äntligen kunna få unna sej en liten semester efter allt slit med jobbet. men de lugnt, ja tar de i somnar istället. åker på en klätterresa i sverige eller nått =)

Många blir chockade av detta besked. 

Många utav er kommer ringa och fråga frågor. men vet ni, jag har inte så många svar.
 jag vet inte själv.  Såå ... Googla för fan. 

Jag tänker vara hård just nu.
Om du inte har varit mej nära, eller är du en sån person som bara hör av dej för ja är ditt sista val på listan, endast festis polare eller liknande så kan du spara mej ditt sympati samtal.
För jag vill inte ha det samtalet !
Om du inte har brytt dej tidigare behöver du inte göra det nu heller. 

Skit snack och mummel bakom min rygg accepteras inte.
Barnsliga fasoner är inte acceptabelt nånstans. 

  Det kommer resultera i att ni blir raderade ur mitt liv.