Kan än idag inte stå på en basketplan utan att sända varma tankar till dej.
- att vi lärde känna varandra senare efter basket tiden.... var nog av ett litet bananskal helt enkelt - nämligen musiken vi delade. =)
Men jag är glad att jag fick lära känna dej, både i bra och de dåliga tiderna.
Din kamp mot cancern hjälper mej att se framåt i min kamp. Dina varma kramar varje gång vi sågs på dansgolvet. hehe lillesyster
All glädje du spred vidare. De värmer än idag måste ja erkänna.
Sån glädje till livet har ja aldrig sett någon annan ha.
Jag har inte samma som du hade, min är lindring och ofarligt och jag kommer bli typ nästan helt bra igen. men du ska veta att du finns i mina tankar, du och din glädje till livet. =)
Jag vet att vi kommer träffas en vacker dag igen.
..... Men inte ännu, mycket mycket senare.
Tack min vän för att du hjälper mej i min kamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar