complicated

Försökt skriva ned hur jag mår just nu... inte gått så bra.
Kan inte få ord på allt, allt snurrar bara runt i mitt huvud . . . Kan inte få ordning på allt som snurrar, inte ens nu vet ja vad ja ska skriva ned. . allt e bara knas.
Mår jätte bra ena dagen. Allt är frid å fröjd mer eller mindre sen bryts allt ihop och jag vet inte vad ja känner eller tycker, allt är bara knas. hjärtat är delat och ja vet inte hur ja ska laga ihop det.
Sen finns de vissa dagar då allt är perfekt mer eller mindre. Allt flyter ihop och verkar helt jätte bra. tills ja kommer hem å sitter där ensam igen... ibland spelar det ingen roll att jag har huset fullt med folk endå känner jag med vilsen och nedstämd. kan inte finna en inre glädje, en form av lugn o ro.

Jag mår jätte bra när du finns där vid min sida. ja känner mej trygg med dej. Du får mej att orka med allt skit som händer just nu. Men de känns som du gör allt för att inte finnas där längre. De sårar mej djupt...

hur mår jag, vad gör jag om dagarna, va e det för dag idag ?
jag vet inte, inget och ingen aning tyvärr..
Allt känns bara dötrisst och tråkigt, finner ingen glädje i något  längre.... känns som om ja är fast i en ond cirkel ja inte kan ta mej ur. Finner varken kraft eller ork att ens försöka ta mej ur. Är bara trött och alla biverkningarna är för jävliga. Kan inte göra det jag vill vilket gör det hela svårare.

Ja har endå funnit lite glädje i allt. Men det är ett stort steg ja måste ta. Jag vet inte om ja e redo för det ännu, ta mej an de ansvaret. ja måste släppa taget om han först. han som gör mej hel.

Faan varför ska allt vara så komplicerande ?