i en värld nånstans där imellan

Världen ligger öde, du är ensam, doften av död fräter i näsan.
Du tänker på hur du ska klara dig ur knipan,
hur doften av din egen död fräter i näsan, ett andetag blir till två,
du känner ensamhetens monster komma i kapp dig.
Du känner dess andedräkt bak i naken, du springer men kommer ingenstans.
du kämpar för din överlevnad men ingen hör dina rop,
du krigar men ingen ser dig.

När ensamheten är ikapp dig finns ingen flyktväg, du är fast...

( skrivet utan min syster )