ut på Landet

Blev helt galen av att vara i staden, alla måsten. Allt som ska göras hela tiden. Alla som konstant påpekar mina matvanor. Dåliga kommentarer från såkallade vänner som gjorde mej galen.
Det slutade med att jag packade väskan och drog till landet. Stängde i stort sett av mobilen och bara myste med min guddotter Mikaela. Och pratade o hängde allmänt med mormor å moster plus hennes fästman.

Hade väldigt trevligt. Ätit god mat och bara hängt... Bara fått vara. Otroligt skönt.
Önskar ja kunde varit där längre, men måste juh hem å ta hand om lite grejer oxå. Men ska nog åka tillbax snarast, så ja slipper all skit i stora staden.

Sa till väldigt få vart ja skulle. Att ja behövde komma bort från stan. och nånstans där mellan raderna hade ja hoppats att en viss person läste. men de hände inte.
Fick väldigt få sms. Som om ja försvunnit från världen på någe sätt. Skönt att va på landet men nånstans fanns rädslan där, rädslan att personen i fråga inte ens brydde sej direkt. Personen fick svar på varför ja var där och önskade mej en trevlig vistelse. Var det så pass svårt att sätta sej på bussen å komma till mej ? Ge mej en styrke kram å vara med mej  ?

Aja.


Jag hade det bra med mormor och moster å finaste bebis på två månader. Min alldeles egna guddotter. Ingen gudfar heller så min, min alldeles egna sötboll att skämma bort. Jag vet att hon inte är min dotter, men hon är finaste underbaraste unge ja nånsin "fått". Älskar verkligen henne.
Hon är på någe sätt sänd från ovan. Trots min sjukdom och barnlöshet har jag på ett vis fått en dotter. En underbar Guddotter !

Ska åka tillbax ut på landet snart. Måste som sagt bara ta hand om lite grejs först...

 Så nu e jag hemma igen i Stockholm. Ska vell strax sova men saknar sovsällskap =(
Saknar även lilla bebis Mikaela. men snart ser ja henne igen ^^

Jag hade precis gjort min dagliga strålning å gick upp till min moster
som låg på ks med sin nyfödda bebis.