smärta. ångest. kärlek.

Vaknade imårse och kände att denna dag bara va skräp. 

Kroppen å huvudet skrek GÅ Å LÄGG DEJ IGEN.

Men upp å hoppa, in till sociala å lämna in papper å fixa.
Och efter 30 MINUTER !!!!!!!! fick jag min vilja genom. Nämligen att kvinnan i repan skulle strunta i att försöka förklara för mej hur de ska gå till å inte, och lämna in detta till min handläggare som vet vad jag menar och vet vad hon ska göra med mina papper. Inte mitt jobb att se till att HON får det lätt i sitt arbete, vilket hon i repan tyckte. Och det är inte mitt jobb att se till att hon gör sitt jobb rätt. Nya receptionisten va närapå att få en smått hysterisk tessan över sej. Höll på att bli galen på henne. uch, ja praktiskt taget dumförklarade henne, fick som jag ville och sedan lämnade jag de där jävla stället med en smått irriterad blick och ett humör på is kan ja säga...

Men hem å ta död på lite tid å hoppas på att få se syrran oxå.
Efter att hon spytt ord om dittan å dattan, kan ja inte annat än hålla med lite. Makes sense om ja säger så. Sedan fortsatte diskussionen och jag fick en liten Oj aha upplevelse.
 - Älskar när det blir missförstånd.. men jag rättade till det direkt.
Så jag, mamma och syster pratade och de kändes redan bättre. Och vi alla förstod varandra till de mesta. Dock lite skilda åsikter om hur jag uppfattas och hur jag vill att det ska uppfattas och vad ja menar, men endå kändes det okej. Behövs ett till samtal å lite tårar kanske, då ja höll inne tårarna lite denna dag... men efteråt kändes det iallafall bra. och jag fick lite vettigt att fundera på som känns bra. 

Snabbt slut på de pratande och iväg till t centralen för att möta en vän som skulle med på sin första Ung Cancer träff. Även detta gick bra och vi alla där pratade en bra stund å fikade.
- Fick frågan hur går det med träningen...
Fick ur mej en hel del om dagens humör, veckorna innan, och kaoset ja lever i  ... en bra stund senare kom vi fram till lite smått å gott om allt.  Och de kändes oxå bra.
Bland annat att vi i ung cancer sthlm´s gruppen kanske kan träna tillsammns å pusha varandra lite. =)


Ah en knas dag med ångest, tårar på g, skratt, och känslosamt prat. 

Men de kändes bra endå. Jag behövde denna dag kan ja erkänna nu. 

Så TACK mamma, syster linda och Ung Cancer gänget. <3
 - ni finns alltid där när jag behöver er. Kärlek.