Förvirrande egoism.

Hårda ord. En form av sanning.
Men stämmer den verkligen ? Jag vill säga nej. Så kanske jag upfattas av andra, men de är inte min mening. Ibland vill man bara ha avstånd till allt å drömma sej undan. Långt bort.

Ska jag vara glad hela tiden för att jag är glad eller för andras skull. För min skull. Ja kämpar på med detta varje jävla dag. Jag kämpar med ganska mycket även om det inte syns.
Är det verkligen okej att känna ...?