Fri från cancer eller frisk ?

en helvetes dag.
vet inte vart ja ska starta eller stoppa, allt var bara fansjävlaskithelvete sedan ja vaknade.. Återbesöket idag gick bra, och nästa tid är efter sommaren. Efter sommaren. inte alls låångt tid, kommer säkert hinna tro ja e döende mins tusen ggr.

när e man egentligen frisk ? ... 

När kan man kalla sej själv för okej, någorlunda bra mående efter cancer.
Ja kan säga att ja är fri från cancern, men inte frisk. Medan alla andra säker jag är frisk,
dock en del biverkningar och mår lite dåligt fortfarande. Va e då skillnaden ?
jag är fri eller jag e typ frisk ?

Vart går gränsen... 

Till andra oroliga själar jag lärt känna via ung cancer och rehab... kan jag säga att
jag är inte frisk förens jag känner mej frisk.
Det är ju endå skillnad på när läkaren säger frisk och när jag själv känner mej frisk. eller ?
det känns endå lite bättre när jag säger de så.. jag e juh fri från cancern, men ja kan inte säga att jag är frisk förens jag känner mej frisk. Jag känner vell endå min kropp bättre än alla anra, oavsett deras studie kunskap inom blablablaaaa... läkare som vän spelar ingen roll.. eller ? 

Jag har ganska länge grubblat över min tillvaro. Hur gör jag den bättre, hur kan JAG må bra.
Märkt ett problem...
Mår JAG bra... Är ja nästan ensam
Mår jag okej tillåfrån... (levande bergodal bana i humör med sovandes ett dygn minimum i veckan) så mår alla andra bra. alla andra i min omgivning.
Det låter så fel när man skriver det såhär.. Men så känns det verkligen. Provat båda två nu tillåfrån i nån månad.. Och jag borde juh lyssna till mej, och vad ja vill .. det är juh en självklarhet egentligen, det är juh endå MITT VÄLMÅENDE som står på spel.

JAG mår BÄST i lugn och ro.
harmoni, lugna ställen, ingen stress direkt... eller så lite som möjligt iallfall. Träna må gott äta gott njuta av livet. både i äta dricka såväl som se, höra, lyssna.
träna gillar jag. klättra älskar jag. men kommer aldrig dit, känner mej ... känner mej illa till mods typ på någe sätt. älskar gymmet men känner endå inge äch ja vet inte, kanske bara ja som känner så .. eller ? jag jobbar endå på gym, så självklart känner ja mej hemma där... jag kanske bara behöver någon som peppar mej lika mycket som ja behöver kanske..

nä är nere i en svacka som känns lite extra tuff just nu.
om de beror på för lite vänner mys/häng eller om de är något annat  vet jag inte. Allt jag vet är jag blir obekväm när de är för många runt omkring mej, men känner mej ensam endå. Det är jobbigt. för jag gillar mina vänner, de är därför jag umgås med dom.. Men tack vare mitt stenhårda noll tolerans mot snicksnack om alla andra kanske de skadar min relation till mina vänner.Trots all skitsnack och snack bakom alla ryggar så är det absolut inget elakt som sägs, mest han gjorde si å hon så .. kul.. kalas... knas.. ni vet de vanliga så att säga men inget elakt. men på något sätt känns det som om jag på något sätt lyckats ta distans till dom som betyder mest för mej. 
och känt det ett tag nu, men just detta problem är nog bara en litet steg i skon. så dags att leta rätt på stenen och ta ur den från skon så kommer det nog gå bra.


Nu armageddon och glass. imorgon är en ny dag. och hoppas den dagen ger ett bättre ljus på tillvaron