The more I think, The more confused I get.

Yepp, precis så.
Håller på med en del studier som sagt.. ifall någon missat det.
Planeringsmästaren själv har råkat blivit med lathet, två uppgifter är gjorde i sista sekund, inte bra, inte bra. Och det verkar som om en till kommer gå i samma fotspår. icke bra. mitt egna fel meeen sjukt jobbigt är det endå.

för övrigt gör jag inget annat än pluggar eller är ho polaren i skogen för att få va ifred å få en massor utav lugn o ro. Fungerar ganska bra. Men man missar en del utav livet helt klart. Dock är man student, och med student ekonomi kommer man inte lång =/ så jag fortsätter i samma fotspår, dock med bättre planering hädan efter.

Har just nu en snarkande hund bredvid mej, de vill säga att pluggande ligger på minimum för han e sååå söt. plus att ja inte vet vad ja ska skriva mera på uppgiften.


                    ____________________________________________________________________


 Ung cancer har landsmöte denna helg och jag har missat det. Dumma skola och komma i vägen för min planering... Men men jag åker på nästa års landsmöte och annat dom skojj dom hittar på =)

Har blivit bättre på att besöka träffarna i Stockholm nu oxå, känns som jag verkligen behövt det. Så himla mycket positiv energi man får utav dessa möten med alla underbara människor. Genom all skit som pågår runt omkring så finns det lite små ljus som lyser upp ens vardag och det känns fantastiskt bra tror allt.
Har inte riktigt hunnit med att tänka så mycket, allt går bara på autopilot. Plugga, andas, leva, plugga, hinna med livet, plugga och allt de där... att ja nästan glömt ta tag i hur jag mår. Nu när jag försöker ta tag i det känns det lite överväldigande. Jag mår trots allt ganska bra och jag är inte sjuk längre... men tankarna försvinner aldrig. De har bara blivit lättare att hantera dom om man kan säga så..
Tänker mycket på den tid ja spenderade ute i Göteborgs skärgård när jag var på rehab resa. Hur allt man gjorde där kan sitta kvar, alla ord, ja allt. Det sitter kvar inom mej och fyller mej både med oro, ångest men också med kärlek och energi. Lite som ung cancer träffarna. Man känner en viss oro, kanske lite ångest ibland men i slutändan fylls man med kärlek och energi som är helt underbart.
Utan ung cancer vet jag inte hur bra jag hade klarat mej. Dom stödjer, dom finns där, dom finns alltid där när jag både behöver dom som mest men oxå när jag kanske behöver dom som minst. Oavsett storm eller solsken är dom där och hjälper med ord och allt annat som kan behövas. Helt underbart att ha varit med från början och sett dem växa till den stora organisation dom är idag.

Nog med snyft från mej för idag...
Nu ska ja plugga vidare och snart äta och antagligen prata en massor om allt å inget.


se ya later =)