just nu ligger jag stenhårt på att vara upptagen med att leva.
skitbra, för jag lever. men jag njuter inte, jag tar inte för mej utav dagen. jag ser och känner bara en massa måsten. saker som måste göras för att jag ska kunna klara av dagen/veckan ... månaden.
man är aldrig så upptagen som när man är sjukskriven.
Jag är fortfarande sjukskriven, men jag jobbar lite oxå.
allt detta för att jag måste. jag måste skynda, komma tillbaka, sluta ligga på soffan.
till viss del känner ja detta som ett ryck upp dej till mej sjäv, även om jag inte är så slö som folk kanske tror.. men just nu känns det bara som ett måste för att kunna äta, sova, bo.
svårt att skilja på tycker jag.
självklart är allt ett måste men endå inte. jag måste inte göra något, men gör jag det inte har jag varken mat eller husrum. iallafall om man ska dra hårda starka linjer.
Just nu ligger jag mellan linjerna känns det som. dom linjerna är mera lätthanterliga, lite mindre och inte lika hårda. men dom finns ändå där.
jag vill så mycket, men ja orkar inte. kraften att do it. finns ej. oavsett om det är något ja gillar eller älskar. ja har bara ingen lust.
min trygghet. hans varma famn att somna i är det som håller mej uppe över ytan just.
hennes varma skratt. hennes sätt att röra sej, leka på, sova. mitt älskade hjärta får mej att vilja fortsätta trots allt negativt.
men det borde inte vara det enda. det borde finnas mera på den listan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar