emotionally disturbed . . .

En känsla av obehag. En ångest full känsla växer inom mej . .  Den vill inte stanna upp . . den vill inte ge med sej alls.  Paniken fyller mej, ångest, obehag. Släpp mej lös.  Släpp mej fri. Jag vill inte. Inte igen. De räcker nu.  Låt mej vara. Låt mej få vara den jag är och ska bli, vill inte stanna i detta tillstånd igen, Jag vill bort. Gömma mej under täcket och vill bara försvinna från denna hemska planet just nu . .  Jag orkar verkligen inte. Ena sekunden överglad för att i nästa sekund gråta av ångest.  Ja känner ögonen stirra på mej, svarta hemska elaka. ja orkar inte en gång till. En känsla av att inte räcka till, en känsla av att jag inte är jag. en delad personlighet som inte kan komma fram.  Jag vill inte ha den tessan tillbaka. Varför ska jag vara så delad hela tiden ? Varför kan jag inte bara få vara jag ?

Dagen började as bra. Jag var så jävla över glad att ja satt och log på bussen å ville bara hoppa runt i glädje på jobbet. Underbart dag. . fram tills hemgång från kursen. Kursen i bdsm som Club Sade håller i, jag va mest där och hjälpte till med fikat då några är sjuka. Men iallfall när jag skulle röra mej hemåt frågor en person mej varför jag små hoppar/studsar i panik, ja sa att de va pga mat brist å jag ville hem. så packa ihop klart och röra sej hemåt. Nu känner jag mej nästan lika illa som innan jag åkte hem. virrig kan inte tänka på en sak och känner mej stirrig i sinnet. Nått är det som är fel. Paniken fyller mej ångesten fyller upp mej till fullo å jag fattar inte riktigt varför. Jag mådde juh så bra idag. =(  Men jag vet även att det är tack vare medicinerna som detta händer. men endå, det är en jobbig känsla att känna speciellt när man inte vet varför man känner så man bara känner det.
hur som helst det är fett med jobbigt gånger tusen. I mitt sinne låter det bara. . here we go again i stort sett. förra gången detta hände skär de jag upp armarna ganska bra, men det ska jag inte göra nu, så illa är det inte riktigt. Förra gången hörde jag röster och hallucinerade eller kalla de va ni vill men de gör ja inte direkt nu .. så håll ut ta ett andetag och hoppas på att de försvinner eller nått .. Kämpa vidare och hoppas på att morgondagen ger mej sol och natten ger mej fina drömmar. =)