den där på insidan

Att ta sej igenom en dag utan att göra sej illa.
En enda dag utan att plåga sej själv..
Låter ganska simpelt för de flesta. Men inte för mej. Det är en daglig kamp om att äta, en daglig kamp om att inte låta rösterna ta över och styra mej.
Dom är där hela tiden.. tankarna, rösterna, ljudet jag hatar men inte kan gömma mej ifrån. Den där på insidan.

Magen krånglar konstant och ja börjar tröttna helt klart. är uppe i minst fyra dimor om dagen, varje dag för att ens kunna ha en någorlunda dag men att kunna gå ner å handla på prisextra eller helt enkelt bara slippa springa på toa så fort ja stoppar i mej något. jobbigt som fan men men inget ja kan göra något åt.. biverkningar från strålen. Men jag hoppas dom minskar snart så ja kan försöka våga mej leva en dag i taget istället för just nu då jag bara är. .