fredag 2 mars 2012

Confused and alone

Det händer ganska mycket där på utsidan när man väl orkar ta sej ut å se sej runt. Dock tror jag nog att jag tog mej ut lite för fort. Jag fick inte se lite utav världen, utan jag fick allt slängt i ansiktet på mej som en orkan. 
Ganska jobbigt ja. 
Men va gör man ?.. måste vell ta itu med livet utanför nångång. Måste börja nånstans så varför inte börja med det som är mest förvirrande och plågsamt samtidigt som de endå är det finaste. Förvirrad än ?.. ja med. 
Han och hon den och det. Vart ska jag börja, hur ska jag göra. Vad vill jag. vad vill jag inte. Alla frågor på en å samma gång, samtidigt som man känner sååå jäävla fel och inte alls värd den uppmärksamheten man får oavsett vad det är för uppmärksamhet och varför man får den. Bara själva grejen, uppmärksamhet. 
Att det skulle bli såhär jobbigt trodde jag aldrig. 
Men de man tror och hoppas på blir aldrig som man tänkt sej tydligen ...
men de visste vell alla egentligen. 


Men va gör man då.. när man får känslorna av att inte räcka till. 
Helt ärligt vet ja inte vart ja ska ta vägen längre.. 
Försökt förklara lite men endå känns de som en smäll i ansiktet. jag räcker inte till.  
Tidigare fanns ni alltid där för mej. vått å torrt. Efter denna resa har jag inte många kvar. Tråkigt men man får vell se det från den ljusa sidan...
nu vet jag vilka mina diamanter är. 
Om du inte funnit genom min svåraste tid,  kommer du finnas där för mej nästa gång det händer något.. ? 


Kan jag lita på att du finns där i vått och torrt eller ? 




Btw. Mage och sånt update. Magen har börjat ordna till sej liiiite.. äter mina magpiller med jämna mellanrum och benen värker som faan nu. Nu kan ja knappt sova för de gör så ont. Så led värken är värre och mina läkare fattar inte varför jag ens har ont i led å muskler i benen.. Men men jag är inte som alla andra :P
Huden är så torr att ett ormskin är lenare än jag just nu.. smörja smörja med kräm å fixa ... men de tar lite tid. Att bli strålad e inte så jävla kul.
Men hoppas dessa biverkningar börjar minska ganska snart. och jag hoppas innerligt mina ben slutar göra så jävla ont ! och att läkarna kan få nån form utav svar på de.. för nu verkar dom inte fatta varför jag har så ont ...
*hoppas hoppas*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar