mellan verklighet och automatik

Plugga, plugga hela tiden. Finns inget däremellan. allt som gäller är att plugga. ett år av studier, studier som jag valt. Det är jätte kul, de är det verkligen.. vissa kurser är roligare än andra.Somliga är as roliga och intressanta. Speciellt dom ja inte trodde jag skulle vilja gå.
Det jobbiga är att det är så sjukt mkt. och jag menar verkligen MYCKET. jag hinner nätt och jämt komma hem på kvällarna och gå genom det som hände under dagen, det är bara att köra vidare. Utan stop. Utan att hinna fundera, kunna smälta och forma frågor. Bara fullt ös. Kosten är nu slut. hade sista dagen igår fredag. En kurs jag hatade från start men slutade med att ja verkligen gillade den. så intressant ämne och inte minst det vi gått genom. Vill abslout inte gå dietist utbildning eller någon direkt fortsättning inom själva fördjupningen på näringslära. Men helheten var verkligen bra och informativ.
Tråkigt att den redan e slut.. men detta är ett intensivt år. Och alla kurser, allt vi gör är bara att skrapa på ytan på varje ämne vi har och sedan får vi fördjupa oss efteråt, när året är över och examinationen är klar då kan vi fokusera på de som händer senare... en extra kurs, en licens eller hur man nu vill göra...

Mitt liv kretsar runt att plugga, det är sååå kul och så inspirerande. men ack så tufft.
Hinner knappt andas. inte tränat på över en månad. hunnit med ett par dagar av vila... en helg av party.. så jag är inte ledsen över att "missa livet", ja har kul trots att ja tycker det är jobbigt. Men ibland kan man tycka att det vore bra om man fick lite tid att fundera, vad gjorde jag denna vecka... vad gick vi igenom... minns jag något ? vill jag utforska något mera ? ... vill jag kanske läsa lite extra i boken och förstå på riktigt vad som händer med musklerna, cellen eller vad det nu kan vara.
Det hinner jag inte. Ja hinner inte heller fundera. Och ja hinner inte ta tid för mej att bara finnas.. jag tar mej den tiden, tid jag inte har egentligen..

denna helg är en utav 2 helger jag verkligen kan ta det lugnt. Bara finnas till och vara. Och det försöker jag verkligen göra just nu. åkte till mitt förra boende i täby där en av mina bästa vänner bor. Han e snäll och tar hand om mej, han känner mej så pass bra och vet att ja ibland bara måste få vara. Som en extra bonus har ja oxå fått hans godaste fiskgratäng till middag. Pannkakor till frulle och inte glömma lite cola och choklad. sist men inte minst har jag fått noll att göra... bara jag och min data å en massa film och mys kläderna är på. Funderade på att träna oxå, men finner mej inte i det stadiet ännu.. känns viktigare att bara må bra och känna mej nöjd. Och det gör ja nu.

Ganska svårt att släppa alla måsten och bara vara just nu. skolan... jobbet.. läkare... återbesök... läkare.. kurator... mediciner.. mörker... lite kaos.
Ljusterapin gick bra en vecka, men sen har ja för mycket i skolan... kan inte hinna med det =(
det har verkligen varit jobbigt, speciellt nu i denna mörka månad. två veckor utav nedgång i själen... känns tufft att behöva lägga det åt sidan och att bara ta mej genom dag efter dag endå. Ett måste ja önskar jag kunde prioritera bättre. Behöver min ljusterapi, min träning och min egen tid. jag hoppas innerligt jag klarar av detta endå, en dag i taget och ta det lugnt så gott de går.


Fått en tid i december till undersökning på ks... vill inte... men måste kolla tarmarna och magen. Den e fortfarande kaos.... kanske stress .. ja venne... läkaren min på ks vill endå kolla upp det för säkerhetens skull. Det gör mej så klart nervös! Tänk om de är något... tänk om cancern inte är borta, den kanske finns där och lurar... Jag r bokstavligen talat Livrädd! men dom känslorna får ja ta tag i när jul lovet startat och jag har tid att fokusera på min kropp å själ igen. Nu måste jag bara klara av denna termin och ta mej genom allt "kaos" jag upplever.


Mitt lilla kaos. . *uch vart ska jag börja...
Jag och adde är fortfarande bra vänner. Men han har nu träffat en ny. Denna nya är inte vem som helst heller... tjejen han dejtar är en person jag känner mycket väl. På ett sätt är ja väldigt glad för dem, för han. Han e glad, lycklig och han mår bra. Allt jag önskar honom. Men besvikelsen från hennes sida är ett stort slag i ansiktet. Ännu värre då hon ljög mej rakt i ansiktet... eller ljög å ljög... hon sa inte som det var, undanhöll info. samtidigt kan ja förstå henne, man vill ju veta hur man känner för någon innan man delar med sej... och de har ja full förståelse för. Men sättet hon gjorde de på... och hur hon gick bakom min rygg är inte okej. Och ja kan inte riktigt "släppa taget" om hur ja känner riktigt... bra eller dåligt ja venne... det känns skumt och nä ja venne... inte okej... Just för att ja känner henne.. ja vet hur hon fungerar, och hur hon fungerar hittills... jag har svårt att släppa den delen vilket gör att ja känner en udda känsla över dom två. Samtidigt som ja vill att dom båda ska må bra och vara lyckliga, och jag tänker inte gå mellan dom på något sätt alls, känns de endå inte okej. Som sagt ja kan inte riktigt släppa den tanken/känslan ja har om henne... för hon alltid gjort på samma sätt hela tiden, alltid samma ... : dejt. .. underbart.. allt verkar bra och sedan pushar hon bort personen. skyller ifrån sej på någe vis. . . och tillbaka på ruta ett... nu har ja inte berättat allt såklart, inte ens hälften står med.  ja vill verkligen inte få denna tjej att verka som en jubelidiot, absolut inte, hon e en fin människa. detta är bara mina tankar som just nu kan verka negativa men allt detta är bara mina tankar som ja skriver ned. inget annat.
    Ah, men iallafall.. mina tankar och ja kan inte riktigt bestämma mej hur ja ska känna.. agera eller så ... för jag vet att jag e två personen inom ett skal. det är jag och mina personligheter. jag är okej med det. men just nu har jag dessa två personligheter och dom bråkar med varandra. det gillar jag inte. För jag har sagt och jag står för det: jag accepterar, jag vill inte gå mellan dom. mår dom bra är jag glad. Jag älskar honom som min bästa vän. oavsett vad som händer. Henne oxå... även om ja just nu inte är så överlycklig då ja känner mej sviken. men i det stora hela så vill jag bara säga .. vad vill jag säga med detta.. ja vet inte.. känns som ja bara behöver svamla av mej massor med gnäll och skit ... pratat mycket med adde om detta och även mina kära vänner som vet om detta om mina känslor till det hela.  Ibland måste man bara få prata, skriva och diskutera om saker å ting. Jag är endå övertygad om att allt kommer gå bra. Han är en så fin kille som verkligen ska få känna glädje, lycka och kärlek. Hon måste bara våga lita på honom. öppna upp sej! och våga! sen går nog allt bra det tvivlar jag inte en sekund på. Hon/han behöver en så bra kille/tjej som möjligt som älskar henne/honom och verkligen ser henne/honom för den hon/han är.  haha snygg mening där eller hur.. fick med både han och hon i samma mening, undrar vad en svenska lärare skulle säga om den meningen.. haha ;)


Nä.. kolla klart på battlefield filmen... höra av mej tiill polaren sen .. kanske sova lite..
Btw. jag är NÄSTAN medicin fri natt tid !

ibland undrar jag endå.. varför stannar jag i denna håla.. Stockholm...
varför inte bara dra iväg efter examen..
byta stad, kanske tillomed land.. 

nä film och sen sova. 

Godnatt från mej å mitt svammel.