söndag 16 mars 2014
. . .
Hålla mej med sysslor.
att alltid ha något att göra, skingra tankarna hela tiden.
Aldrig en lugn stund, samtidigt som ja har många andra lugna stunder. Alltid skillnad på lugnt och lugnt. . . Att minnas de hårda, de jobbiga, de där jag inte vill minnas är svårt. Någon gång kommer det endå fram. En bild, en mening, ett ansikte, ett par ord. Oavsett så kommer det alltid tillbaka även fast jag kämpar så hårt att glömma. Jag vill minnas med kärlek och styrka. Men jag minns bara med sorg och plågsamheter.
Jag börjar få det jobbigt. . .
Jag minns hela tiden, blickar tillbaka oftare och oftare. . Hur jag än gör så minns jag det jag inte längre vill tänka på.
Ja vill inte tänka.
Varför ska det vara så svårt . . . ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man kan inte glömma ett minne. Och det värsta du kan göra är att försöka glömma. Du måste bearbeta och ta minnet för vad det är.
SvaraRaderaMed det ena minnet ja refererar till kan jag förstå precis vad du menar och det gör jag.
RaderaI detta fall är det tyvärr inte lika lätt... Detta minne är förknippat med en lång rad händelse som pågår under en längre period, vilket gör det hela så mycket mer svårt/jobbigt.