Ännu inte kommit på ett svar.
Det känns som det ligger en dimma över mej, och allt jag ser är det som är precis framför mej. Om personer inte finns framför mej i mänsklig form känns det som jag glömmer dom. Känns otroligt elakt på ett sätt, nästan som mitt fokus finner sej på fel ställe. Bland fel människor.
Frågan som kan då kan ställas är: är det fel för mej, eller för dom ?
För mej är det fokus på skola, välmående, komma upp varje dag och ta mej genom dagen. Vissa hjälper mej med detta, andra får mej att känna att ja lägger fel fokus.
Vad handlar allt om egentligen ? Att jag mår bra och lever gott? eller andra andra? eller att vi mår bra? Vem är jag ? Vilka är dom andra ? Vilka är vi ? - Jag tror inte att ja vet .. på riktigt. .
Känns som en sten i magen.. en stor tegelsten som inte vill släppa taget.
Jag vill så mycket nytt, en förändring, något nytt. Försöker ändra så mycket på samma gång att alla dessa känslor och människor hamnar i kläm på något sätt.
Vad vill man göra...
Hej!
SvaraRaderaJag skriver en artikel om hur stor andel flickor/unga tjejer som vaccinerats mot HPV i olika delar av landet. Det är rätt stor skillnad i hur bra de olika landstingen varit på att nå ut med sina vaccinationskampanjer. Syftet med artikeln är att uppmärksamma sjukdomen och att hitta någon som kan berätta ur egen erfarenhet om vad det egentligen är man vaccinerar sig mot (eller som vaccinet åtminstone ger ett visst skydd mot). Vill du vara den personen?
Jag skulle behöva prata med dig under dagen i så fall. Vi kan göra en telefonintervju, eller träffas.
Jag har telefonnummer är 08-402 20 52. Det går också att nå mig på min mejladress (jenny.skold@metro.se)
Med Vänlig Hälsning,
Jenny Sköld, reporter på Metro