förvirrad

Viljan att vara ensam döljer något som ingen ser. 

Att veta vad man vill är jag ganska bra på, att veta vilken väg jag ska gå är dock inte lika lätt. Från att alltid vara sjuk på ett eller annat sätt har jag aldrig behövt välja på de där svåra sättet som ja nu ska försöka förklara. Någon / Något har valt åt mig pga mina sjukdomar. Men inte längre. Nu ska jag välja. Hittills har jag hållit mig hemma, inomhus, ensam. Jag börjar inse mitt misstag med det, då ja aldrig gillat att vara bland folk trodde jag att denna extra tid med mig själv skulle få mina tankar att samlas i godan ro. Jag verkar ha haft fel. Då jag nu är nästan mer förvirrad än innan.

Några ideer finns. Men hur jag ska gå tillväga, om jag ska göra det och vart är en annan fråga.
Det är i dessa stunder man önskar sig ha en magisk kula som spår framtiden så man kanske kan få en glimt av vägen som skall vandras. Dock har jag ingen sådan kula att titta i, jag måste finna denna väg på egen hand, utan magi, trolldom och allt de där som man kan önska sig.

Ensam är stark. med nära å kära är man starkare - det vet jag så väl.
Men detta beslut vilar på mina axlar, då det är min framtid.

En vacker dag ska ja se tillbaka och minnas detta ögonblick med glädje.