Att vara i mitten

Efter ett år v slit svett å tårar blandade med glädje har jag nu äntligen funnit lite vila o ro.
Tog upp den bok jag ville läsa ack så länge... i kroppen min.
Grubblar en stund över mitt val av bok och vad den kommer utsätta mig för. En resa. En stor resa jag själv genomgått. En resa jag inte vill minnas, samtidigt som jag minns den så väl och med en blandning av styrka och hjälplöshet. Dagen då min värsta mardröm blev min verklighet, en dag jag minns så väl att ja tillomed kan känna smakerna i munnen, doften runt omkring mig och den darrande rösten när jag ringde hem till mamma och berättade. Grubblandet fortsätter, varför skrev jag inte av mig oftare och berättade det där som ingen fick veta.. det som försigick i mitt huvud under så lång tid? Jag kunde säker fylla en bok med 300 sidor utan probem. Det var ju därför jag skrev av mig på denna platform, de är lätt att vara efterklok. Och om det är så går det aötid att skriva i efterhand. Med allt de i åtanke tar jag mig an denna bok.
Efter att ha läst cirka 50 sidor i boken känner jag hur darrandet kommer tillbaka, rastlösheten i benen och hjärtats hårda slag. Doften av sterila rum och den där förbannande äckliga doften av alkogel. Jag skakar än nu, fem minuter efter jag lagt undan boken för att försöka koppla av och försöka sova. Det gick inte så bra, jag sitter nu å skriver i detta nu.
Denna bok kommer ge mig en hel del obehag och känslor jag inte vill känna igen, men jag vill läsa den trots detta. Lite som en milstolpe att ta sig genom på ett sätt.

Ibland undrar jag hur det kunde varit m jag inte blivit sjuk, vad hade hänt med mig då ? Hade jag gått denna hälsopedagog utbildning? hade jag kanske stannat kvar i min tidigare sjukdom? eller hade jag hamnat någon helt annanstans i världen.. Spekulationer jag aldrig kommer få svar på. Och det är vel endå tur det. Vad hade jag gjort med den vetskapen nu ? antagligen ingenting vettigt.

Imorgon ska jag gå iväg och prata med en rådgivare om att starta eget företag. Mitt jobb som hälsopedagog. Nervös, intressant och läskigt. Ser fram emot det med en skräck och glädje. Hur långt jag endå lyckats ta mig trots bara 2 år som "fri från sjukdom". att vara fri från sjukdom... vad är det egentligen för ord/mening? Jag hade cancer, inte en liten taskig infektion. aja, hur som helst, jag har kommit långt och känner en styrka i att vara där jag befinner mig just nu.
Självklart finns det saker och personer jag saknar i mitt liv. Önskar kunnat stanna tillomed, men verkligheten är inte alltid den snällaste. Livet går vidare.
Jag hoppas det går bra imorgon och så pass bra att jag förstår allt med siffror och saker denna person kommer prata om. Det är juh endå min framtid. Mitt valda yrke. Skit, min framtid... det var länge edan jag använde de ordet. Lite svårt att använda det ordet, men jag mår bra och känner mig ganska "frisk" så varför inte använda det ordet, framtid. Min framtid som hälsopedagog.

Nu kom den där tröttheten... betyder att jag måste sova, förhoppningsvis kan jag utveckla detta inlägg imorgon efter mötet...