hej alla fina läsare.
Har börjar med mitt "sommarjobb", dvs mitt egna hobby företag så att säga än så länge. Ja det är samma som jag skrev om tidigare, hälsopedagog jobb men fokuset just nu ligger på massage. Men just nu vill jag berätta att jag äntligen lyckades i sista sekund skicka in en ansökan till mentorskaps resan. Känns så himla nervöst och får inte veta om jag får åka förens långt senare, men jag vågade ta steget mot en sista del i min rehabilitering. Väga hitta mig själv igen. Jag vet att jag kommit en bra bit på vägen redan, både tack vare min korta men ack så effektiv resa till brännö under hösten 2012 samt dessa två år som jag kämpat mot mina inre demoner. Men jag har en bit kvar att gå.
Just nu är jag väldigt förvirrad, efter min cancer fastnade jag i någon form av "kill"tjej" outfit som jag inte vågade släppa taget om. Jag ville inte visa min kropp, jag vågade inte. Jag visste inte vem jag var för att vara ärlig. Terapi, ung cancer, vänner och ett år i skolan fick mig att hitta en väg att gå. Skolan hjälpte mig finna min plats inom mindfulness och taiji qigong tillvaron. En tillvaro och sinnestillstånd jag fullkomligt älskar att befinna mig i, dock svårt när det blir lite tuffare tider. Nu när jag jobbar är det svårt att hinna med. Jag har väldigt svårt att hålla balansen i mitt egna liv, min tillvaro. Antingen är jag snäll och trevlig eller så jobbar jag. Så känns det för mig iallafall, och min omgivning märker av hur jag beter mig. Jag blir glömsk, ibland elak och disträ. Absolut inget jag vill men jag kan inte hjälpa mig själv... Det är lite antingen eller. Känner mig ganska elak, speciellt mot dom som är närmast mig som får stå ut med mina utbrott, snabba vändningar och knasiga dagar.
Jag försöker bättra mig och hitta mitt fokus igen, men det är tufft, jobbigt, och ibland väldigt svårt när det mesta jag hör är gnäll och/eller negativitet. För er som känner igen er i detta men mina dagar, dvs min familj och mina närmaste.. ha tålamod. jag vet att det är något jag begär väldigt ofta nu för tiden... men jag kommer hitta mig och lugnet igen, jag vill det, och jag vill hitta mig igen. Men ibland tappar även jag fotfästet och kan behöva en hjälpande hand.
Jag hoppas jag kommer att få åka på denna resa till Kapstaden med ung cancer.
Kanske kan jag hitta min väg med mitt jobb och på något sätt hitta mig själv igen, jag menar hela mig och inte halv som nu.
stavfel... snurriga meningar och inget som hänger ihop med det ena eller det andra... men hoppas n kan läsa ändå. Jag är visserligen en nattlig varelse men när jag gör mitt bästa för att leva efter den "vanliga" rytmen så blir ja ännu mera knas... därför skriver jag detta just nu oxå. Ja kan återigen inte sova och vet varken in eller ut just nu...
Positivitet: Det är power big meet i helgen i Västerås och jag ska dit på lördagen med bästa vän. han som jag älskar gamla amerikanska bilar så ska bli najs att bara få vara där.
Nu ska jag dricka mitt te och sedan hoppas på sömn, tvätt tid imårn bitti.
Natt natt och på återseende =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar