Hej då Psykiatrin

Då var min kontakt med psykiatrin färdig. 

  Jag startade min resa för ca. 6 år sedan. Jag var liten och levde i ett mörker. Ett mörker som svalde mig hel. Jag kunde knappt vistas ute bland folk, jag var psykotisk och hade självskadebeteende from hell. Anorexi fanns oxå med i bilden. Det gör den fortfarande dock under kontroll.
  I början var jag emot allt inom behandlingen.. jag själv medicinerade ganska ordentligt, det fortsatte jag med under en lång tid i min behandling oxå. Det talades bland annat om inläggning.. tre besök på psykakuten pga min självmedicinering. En familj som gjorde allt dom kunde men som jag stötte bort. Jag var dålig och vägrade öppna ögon för hur illa de faktiskt var. Jag såg vad som kunde hända, då gav jag en viss individ ett löfte. Jag skärpte till mig trots återfall i gamla destruktivt beteende lyckades jag tillslut få ordning på mig och mina demoner. Idag anses jag fri från mina demoner som jag kallar dem.

  Jag äter fortfarande anti depp medicin o lugnande vid behov. Men i övrigt är jag ok. Jag mår bra. JAG är viktig, jag ska leva, jag är idag en livsnjutare som ser positivt på framtiden. Det kommer alltid finnas hinder på vägen det vet jag, men nu vet jag hur jag ska hantera dom på ett bra sätt. 
 
Tack för denna tid järva psykiatri. 

  Fri som en fågel rör jag mig mot horisonten