Jag har haft cancer, cancer hade inte mig.

Julen närmar sig, min värsta tid för ett tag sedan.
Jag får en klump i magen sedan den dagen, och den släpper inte förens efter jul.
2011 vid denna tid var jag på väg till min tredje diagnos inom min cancer - nämligen akut operation, där 90% försvinner. Jag hade tur att hinna med ett besök hos fertilitets kliniken och min läkare ordnade med att ena äggstocken som var frisk än så länge, medans livmoder, den andre äggstocken samt en del av de vänstra lymfkörtlarna som va lite infekterade.

Det finns mycket jag inte kommer ihåg från dessa dagar den där kalla vintern 2011. Men jag minns rädslan, och hur avtrubbad jag kände mig. En del v min högsta önskan var att bli gravid och få dela denna fantastiska händelse. Känna barnet sparka i magen, till och med illamående mornar fanns på listan av upplevelser. Men så blev det inte för min del. Inte ännu.
Hur jag lyckats komma vidare är en svår fråga att svara, ibland tror jag inte jag kommit vidare. Då varje december kommer blir jag rädd igen, känner den där avtrubbningen och ligger hellre i sängen än tar itu med saker. Jag vet att jag idag är nästan frisk, och har inga större problem. Men den där rädslan kommer som ett brev på posten, denna gång kom den en vecka tidigare än förra året.

Jag är inte sjuk längre.
Men ja kämpar endå med att komma vidare, släppa taget på ett sätt. Jg är inte min sjukdom, har aldrig varit och kommer aldrig bli.

Endå är det svårt.
Cancer. barnlös.
Jag har haft cancer, cancer hade inte mig.

Ingenting är omöjligt.