konstig känsla. ens första kärlek är speciellt

Jag har i några dar känt mig konstig,  känslosam på ett sätt som makes no sense så att säga.
Kunde inte riktigt sätta finget på vad det var som gjorde att ja kände såhär.  Men nu vet jag. Idag är det din 30års dag. Och om ett halvår är det min tur...

Att det fortfarande kan såra så mkt.. ja fattar inte riktigt varför. Men det är vell som alla säger: ens första kärlek är något speciellt. Något värt att minnas med kärlek och ta hand om minnet kring den tid man hade. Han kommer alltid vara en speciell person för mig även om vi idag inte talar med varandra.. men han var endå min första stora kärlek trots allt. Oavsett vad som hänt. Jag skulle lura mig själv med att säga att jag fortfarande inte älskade honom på något sätt. Men det gör jag.
Jag tror endå på det han sa; att jag var hans första kärlek så han gör nog detsamma, vårdar minnet av kärleken. För kärlek mellan oss fanns det. Oavsett vad som hände.

Jag tycker det är jobbigt det som hände.  Mellan oss tre. Men det är inte jag som ska be om ursäkt, eller höra av mig. Jag vill inte inte det heller, det ska inte han heller göra, det vore bara trevligt att ha personen i mitt liv. Personen är en fin person.
Så.. grattis på 30års dagen till min första kärlek.
    ________________________________
Att älska någon så mkt sätter sina spår. 
Att känna den tillit jag hade till han är svår att ge någon annan. Men en dag när jag är redo kommer jag göra det. Fram till dess känner jag att vill studera, få igång mitt företag och bara må bra. Det är jag värd.